Med denna sida vill jag bidra till att sprida kunskapen om att de som utsätter andra för psykisk (och fysisk) misshandel kan lida av en personlighetsstörning. Min förhoppning är att insikten ska hjälpa de som drabbats av misshandeln att frigöra sig och läka snabbare, samt att kunskapen ska öka bland de som kommer i kontakt med offren. Det vill säga att innehållet används av och för de som utsatts för misshandeln och inte till att ställa diagnos på den som misshandlar.
“Han eller hon kommer nästan garanterat att förneka det ihärdigt. Det är en del av fenomenet. Att anföra det som ett argument i ett rättsligt sammanhang hjälper knappast heller, då är det bättre att berätta vad personen har gjort eller sagt. Med andra ord ska man vara försiktig med att tillgripa diagnoser, och man ska inte använda dem som skällsord. Vår erfarenhet är hur som helst att det kan vara helt avgörande för offret att få kunskap om personlighetsstörningar, att få hjälp med att förstå vad som är felet med den andra.” (Psykopatens grepp, sidan 78)
Psykisk misshandel
“Idealet ur våldsverkarens synvinkel är att offret förlorar balansen och bryter samman på något uppseendeväckande sätt, så att omgivningen tror att det rör sig om en psykiskt rubbad person. Förövaren framställer sig själv som offer, och upplever sig kanske också så. I extrema fall blir det utvalda offrets reaktion en så allvarlig depression att det slutar med självmord.” (Vardagens osynliga våld, sidan 9)
Psykisk misshandel (emotionella kränkningar, känslomässig och ekonomisk utpressning, föräldraalienering, trakasserier, sol-och-vår, vuxenmobbning, olaga förföljelse/stalking, verbalt våld) innebär att någon försöker påverka, kontrollera eller dominera någon annan genom att manipulera, kränka och hota vederbörande.
Misshandlaren kan vara en man eller kvinna; en förälder, styvförälder, ett syskon och andra släktingar, en partner, expartner, förälder till gemensamma barn eller en granne, ett "nättroll", vän, själavårdare, föreningsmedlem, lärare, affärspartner, chef eller kollega.
Okunskap vad gäller den psykiska misshandeln och offrets situation och reaktioner kan leda till att omgivningen ifrågasätter, skuldbelägger eller patologiserar (sjukförklarar) den misshandlade i stället. Något som inte bara försvårar läkningen utan till och med kan resultera i att man driver tillbaka offret i misshandlarens våld.
”Den amerikanske psykoterapeuten Spiegel sammanfattar den förändring av traditionell psykoterapi som krävs för att den ska anpassas till offren: ”I den traditionella psykoterapin uppmuntras patienten att ta på sig ett större ansvar för livets problem, medan man måste hjälpa offret att ta på sig ett mindre ansvar för traumat.” Att komma loss ur skuldkänslorna gör det möjligt att ta sig an sitt lidande, och det är först senare, när lidandet har avlägsnats, när man har upplevt tillfrisknandet, som man kan komma tillbaka till sin egen historia och försöka förstå varför man har gått in i en sådan destruktiv relation, varför man inte har kunnat försvara sig.” (Vardagens osynliga våld, sidan 228)
Den misshandlade behöver bekräftelse för att kunna befria sig från skuld och skam som ofta håller dem fångna, ibland långt efter att de lyckats fly misshandeln, samt hjälp att bearbeta det psykiska traumat (rädsla, sorg och vrede). Med detta inte sagt att den utsatta inte kan behöva ”ta en titt” på sig själv också, tvärtom den enda man kan påverka och förändra är sig själv! Denna process blir dock effektivare och mer konstruktiv, bland annat mindre skuldtyngd, om man först blir medveten om vad som hände och varför, vad det är man har (försökt) att förhålla sig till.
“Den som har varit utsatt för en människa som beter sig på det här sättet har ofta frågat sig om och om igen: Varför är han eller hon sådan? Är de onda handlingarna medvetna eller omedvetna? Vill han eller hon förändra sig? Finns det något jag kan göra för att situationen ska bli bättre? Människor som motsvarar de här beskrivningarna är omogna och hälsofarliga. De har psykopatiska drag, en form av personlighetsstörning som inte går över. Att inse detta - definiera problemet - är första steget för den som vill frigöra sig och komma bort från sin position som offer.” (Psykopatens grepp, sidan 61)
Personlighetsstörning
“Alla som misshandlar har inte en personlighetsstörning, omvänt misshandlar inte alla som lider av en personlighetsstörning. Men, de som misshandlar delar ofta många karaktärsdrag med de som har personlighetsstörningar, och att förstå hur man ska interagera med eller hantera människor med dessa störningar kan även vara till hjälp när man har att göra med en som misshandlar. Det verkar som den vanligaste personlighetsstörningen hos de som misshandlar är narcissistisk personlighetsstörning (NPS).” (http://thereislifeafterabuse.com/Page10.html, min översättning, originaltext)
Definitionen personlighetsstörning används för att beskriva en så starkt avvikande personlighet att den inte kan sägas utgöra en individuell variation. Individer med en personlighetsstörning har vissa tanke- och beteendemönster som tydligt skiljer sig från majoriteten av befolkningen men som de delar med andra som lider av samma typ av personlighetsstörning. Man talar om en personlighetsstörning när det orsakar problem för den enskilde i vardagslivet eller om det leder till att omgivningen blir lidande. Mönstren synliggörs i olika situationer och är mycket svåra, enligt många omöjliga, att förändra.
Några menar att män som har liknande symptom som kvinnorna har vid borderline, oftare får diagnosen narcissistisk eller antisocial personlighetsstörning. Andra menar att de så kallade kluster B störningarna (narcissistisk, borderline, antisocial, histrionisk) ofta överlappar varandra. I boken “Hotande närhet - Om borderlinerelationer”, talar författarna bland annat om inåt- och utåtagerande borderlinebeteende. Den utåtagerande borderlinepersonen visar enligt författarna en narcissistisk självtillräcklighet där förhållningssättet är mer projicerande och aggressivt (sidan 25 ff).
Eller så använder författare definitioner som energitjuvar, tagare, krokodiler, bullies, känslomässiga utpressare, manipulatörer, emotional vampires, emotional manipulators (EMM), människoätare, High Conflict People (HCP), förtäckt aggressiva, eller perversa narcissister för att, som jag ser det, beskriva samma fenomen.
Här använder jag definitionen narcissist. Jag vill betona att jag då avser individer med sjukligt narcissistiska drag som innebär så mycket mer än att individen bara är allmänt självupptagen. Störningen kan vara mer eller mindre djupgående, från destruktiva narcissistiska drag till diagnostiserad personlighetsstörning, och ibland är empatistörningen så allvarlig att man till och med kallar dem ”vardagspsykopater”.
Nedan följer de diagnostiska kriterierna på narcissistisk personlighetsstörning enligt amerikanska DSM-IV. Minst fem av kriterierna måste vara uppfyllda för att någon som har det som yrke ska kunna ställa diagnosen narcissistisk personlighetsstörning.
-
har en grandios känsla av att vara en betydande person (t ex överdriver talanger och framgångar, förväntar sig att bli behandlad som höjd över mängden utan att genom sina gärningar gjort sig förtjänt av det)
-
är upptagen av fantasier om obegränsad framgång, makt, glansfullhet, skönhet eller fulländad kärlek
-
tror sig vara en speciell och unik person som bör söka sig till, eller bara kan bli förstådd av, andra personer (eller institutioner) som är speciella eller har hög status
-
kräver ett övermått av beundran
-
har en känsla av särskilt berättigande, har orimliga förväntningar på särbehandling eller på att andra automatiskt ska svara upp till hans eller hennes förväntningar
-
utnyttjar andra, drar fördel av andra för att uppnå sina egna mål
-
saknar empati, är obenägen att uppmärksamma eller identifiera sig med andras känslor och behov
-
är ofta avundsjuk på andra eller tror sig vara föremål för andras avund
-
är arrogant och högdragen i sitt beteende eller sina attityder
Hur tänker och agerar narcissister?
“Clinical descriptions of Narcissistic Personality Disorder don't describe the things that are most shocking and puzzling in everyday interaction with narcissists.” http://www.halcyon.com/jmashmun/npd/index.html
Vid första anblicken kan kriterierna i avsnittet ovan kanske framstå som relativt harmlösa. För de som får känna på en narcissists dysfunktionella beteende är situationen däremot allt annat än ofarlig. Det destruktiva beteende yttrar sig i eller beror på att de:
-
hyser föreställningen om sig själva som speciella och felfria
-
har en känsla av särskilt berättigande, förväntar sig särbehandling
-
förväntar sig att andra ska förutse och tillfredsställa deras behov och önskningar (krav)
-
inte kan hantera frustrationer och motgångar
-
räknar med omedelbar behovstillfredsställelse
-
vill ha sin vilja igenom fullt ut
-
inte respekterar andras gränser
-
inte respekterar ett nej eller att någon är av en annan åsikt
-
försöker kontrollera sin omgivning
-
har orimliga krav och ställer ultimatum
-
får inadekvata vredesutbrott eller är passivt aggressiva
-
har ett svart-vitt tänkande, idealiserar och nedvärderar
-
hyser föreställningen att ”är du inte med mig är du MOT mig”
-
förmedlar dubbla budskap (contradictory messages) Läs mer
-
är sjukligt misstänksamma
-
känner sig illa behandlade och hämnas inbillade oförrätter
-
tar på sig en offerroll/spelar martyr Läs mer
-
saknar empati och inlevelseförmåga
-
utnyttjar andra
-
missbrukar förtroenden
-
använder ekonomisk och känslomässig utpressning
-
låter andra få veta att de är värdelösa och utbytbara
-
växlar mellan (manipulativ) kärleksfullhet och illvilja
-
använder sig av härskartekniker
-
ljuger obehindrat och skamlöst
-
säger ”Det har jag aldrig sagt/gjort/hört/lovat...Se även "gaslighting"
-
bryter överenskommelser och avtal
-
baktalar andra, sprider falska rykten och falskanklagar
-
spelar ut människor mot varandra "triangulerar"
-
byter fokus i diskussioner Se även
-
använder ologiska resonemang
-
insinuerar och provocerar
-
förolämpar, hånar och kränker
-
låtsas att de inte hör, vägrar svara och ”glömmer bort”
-
projicerar Läs mer
-
kallar andra för psykiskt störda, grälsjuka, våldsamma, falska…
-
talar om för andra (vet) vad andra tycker, tänker och känner
-
skam- och skuldbelägger andra
-
iscensätter meningsutbyten i syfte att ”peka ut” eller förnedra andra
-
är arroganta och mästrande
-
agerar impulsivt, ogenomtänkt och oförutsägbart
-
hotar och ger order
-
inser inte konsekvenserna av sitt handlande
-
har bristande verklighetsuppfattning
-
lär sig inte av sina misstag
-
är ointresserade av att reda ut konflikter och missförstånd
-
tar inte ansvar för sina handlingar
-
visar inte någon genuin ånger
Känns mönstret igen? Alla som har barn vet att delar av detta påminner om “det lilla barnet”. Hos barn är detta mönster normalt och, förutsatt att de får sunda speglingar, en fas på väg mot att utveckla sund narcissism. När vuxna uppvisar detta beteende talar man om ickeåldersadekvat narcissism. Beteendet kan vara nog så besvärligt att hantera hos ett litet barn. I en vuxens kroppen blir det däremot allt annat än hanterbart, det blir psykisk misshandel.
”Människoätarens enda mål är elegant i sin enkelhet: att kontrollera allt och alla. De avser att styra ditt liv, sina liv och vad helst som du har oturen att dela med dem. De dominerar alla sina interaktioner med andra. Människoätaren talar om för dig vad du tänker och hur du mår. De använder dig och allt omkring sig för att få det de vill ha. Om du eller någon annan går sönder på kuppen är det en mindre olägenhet; människoätaren skaffar sig helt enkelt någon annan. I det avseendet är människoätarens aptit omättlig. Eftersom de närmar sig omvärlden på detta sätt blir deras relationer fullständigt och plågsamt ensidiga. Andra människor reagerar på dem med uppror, avvisande eller förbittrad passivitet. Slutligen kommer människoätarnas upplevelse av livet att präglas av frustrering och ensamhet.” (Dr Phil, Livsstrategier sidan 70-71)
Har du råkat på en narcissist?
“Alla tvingas hantera besvärliga människor. Vissa dagar kan vi vara rätt besvärliga själva. Att kunna identifiera skillnaden mellan normala svårigheter och personlighetsstörningar kan vara avgörande vid beslut om att gå in i en ny relation eller att fortsätta en existerande.” (http://www.halcyon.com/jmasmun/npd/index.html, min översättning, originaltext)
Innan narcissisten visar sin ”andra sida” kan det som sagt vara svårt för de flesta, även terapeuter, att misstänka att individen skulle lida av en personlighetsstörning. Det som utlöser det destruktiva beteendemönstret är bland annat:
-
att narcissisten inte får sin vilja igenom
-
förnekande av skam och skuld hos narcissisten
-
att man ifrågasätter och kritiserar narcissisten
-
att andra protesterar mot att bli behandlade som objekt
-
att det ställs krav på narcissisten
-
missunnsamhet, avund och svartsjuka
-
att man avvisar/lämnar narcissisten
När mönstret av dysfunktionella beteenden visar sig kan man analysera villigheten hos den som misshandlar att söka insikt och ta ansvar för sina handlingar. Är h*n narcissist är h*n oftast bara intresserad av att stryka ett streck över allt och gå vidare som om inget hänt, alternativt skylla ifrån sig eller erbjuda lögner och manipulativa förklaringar som ska rättfärdiga det dysfunktionella beteendet.
Det rör sig helt enkelt inte om några missförstånd utan om mer eller mindre medvetna strategier för att försöka dölja sina tillkortakommanden eller för att kontrollera andra och få sin vilja fram. Det mesta pekar på att narcissister saknar insikt om hur deras beteende uppfattas av och påverkar andra. Andra menar att det istället kan vara så att narcissister är övertygade om att alla andra tänker och agerar som dem själva och att de därför inte ser något fel i att ljuga, manipulera, kränka och utnyttja andra.
- Most narcissists are not self aware, they have no introspection. They don´t have the ability to step aside and look at themselves, and realize that they are the source of their own misfortunes, defeats and troubles./ Sam Vaknin (Egomania - Brittisk dokumentär)
Men narcissister kan även uttrycka ånger och säga sig vara villig att förändras. Åtföljs detta inte av handling och varaktiga förändring och om individen återfaller i beteende kan man också misstänka att man har med en manipulativ individ att göra. Och då är rådet att inte ha någon eller om det inte går, till exempel för att man har gemensam vårdnad, så lite kontakt som möjligt, om nödvändigt via ombud eller i vittnens närvaro.
Att ha en relation till en narcissistisk individ kan liknas vid att spela på enarmade banditer. Man får små utdelningar då och då som gör att man stannar kvar i hopp om att få tillbaka det man har satsat. Men sanningen är den att man alltid förlorar i längden, och ju längre man stannar desto mer förlorar man. Erfarenheten visar att den psykiska misshandeln ofta trappas upp med tiden samt att risken för att det även kan övergå i fysisk misshandel är överhängande.
Vid relationsvåld kan den misshandlade vara “the innocent victim of his or her partners´s violence” men Erin Pizzey menar att den misshandlade även i en ganska ansenlig del av fallen själv är, som hon kallar det, "prone to violence". Bill Eddy redogör i sin bok "Splitting" för fyra typer av partnervåld och vikten av att bland annat domstolar gör rätt bedömning.
Karin Kilegran talar också om ett medberoende och relationsmissbruk hos en del av de misshandlade, vilket bidrar till att komplicera problematiken ytterligare. Man kan bara instämma i att boven i dramat ibland kallas kärlek, men alltså snarare är uttryck för en förvriden verklighetsuppfattning.
“Spring för livet om det är dig kärt. Att slå tillbaka det är det aldrig värt. Du kan inte förändra, du kommer aldrig att förstå. Det enda du kan göra är att gå.”/Sara Varga
Hur reagerar den misshandlade?
“De blir arga på dem men känner sig av någon anledning själva skyldiga. De konfronterar dem vad gäller deras beteende, bara för att själva hamna på defensiven. De blir frustrerade för att de märker att de ofta ger med sig istället för att sätta ner foten, och säger ”ja” fast de menade att säga ”nej”, och blir deprimerade för att inget de gör verkar göra saken bättre. När de haft att göra med denna person känna de sig till sist alltid förvirrade, utnyttjade och misshandlade. Efter att ha utforskat problemet i terapi ett tag, inser de slutligen hur stor del av deras olycka som är ett direkt resultat av deras konstanta men fruktlösa försök att förstå, hantera, eller kontrollera beteendet hos den som manipulerat dem.” (In Sheep`s clothing, preface ix, min översättning, originaltext)
Den psykiska misshandeln kan leda till att den utsattas självkänsla tar stor skada och att den egna uppfattningen om vad som är normalt skakas i grunden. Utsätts man för manipulation, projektion och lögner kan man få en förvriden verklighetsuppfattning utan att man för den skull är "galen". Den misshandlade utvecklar olika överlevnadsstrategier för att försöka hantera situationen och man talar ibland om anhöriga till narcissister som medberoende . Jag menar att de som utsatts för psykisk misshandel även kan betraktas som ”överlevare”. Utsätts man för övergrepp är man per definition ett offer, ett brottsoffer. Offret har ingen skuld till den misshandel h*n utsätts för, något som kan liknas vid psykisk tortyr och själslig våldtäkt.
"Att torteras är att bli kränkt i sitt innersta. Följderna för de som överlever är allvarliga. Även om inga ärr syns på kroppen, så kan de psykiska skadorna vara mycket svåra… en adekvat behandling innebär återupprättelse för den torterade. Patienten får hjälp med att gå igenom det som han eller hon kanske aldrig tidigare vågat anförtro någon, ens sina närmaste. Skam- och skuldkänslorna hos den torterade är ofta en tung belastning, liksom hos den som utsatts för incest och våldtäkt". (http://www.krisochtraumacentrum.se/)
Det är alltså inte den utsattas reaktioner som är onormala, de är normala reaktioner på ett onormalt beteende. Det onormala är narcissistens sätt att (re)agera. Några uttrycker till och med att mötet med en sjuklig narcissist är som att möta ondska, och ondska förlamar och leder till förvirring, overklighetskänslor och förlust av trygghet.
“Det är inte de konkreta synderna i sig som utmärker de onda människorna, utan snarare den utstuderade, konsekventa uthålligheten i deras synder. Detta beror på att ondskans kärna inte handlar om själva synden, utan om den onda människans vägran att inse och erkänna den. (Jung har på ett träffande sätt betecknat ondskan som människans vägran att ”möta” skuggan i sin personlighet) … Denna benägenhet att dölja och maskera är ett ständigt återkommande tema i resten av den här boken. Det är den som utgör grunden för bokens titel Lögnens folk.” (M. Scott Peck, Lögnens folk sidan 70)
Att förstå att det verkligen var/är ett problem och att man inte reagerar över något man bara inbillat sig är ofta en viktig insikt. Lyssna inte om du känner att andra försöker lägga skulden på dig. Detsamma gäller de som bara vill att du skall glömma och gå vidare utan att få den tid som det tar att bearbeta traumat eftersom dessa individer inte är insatta i problematiken.
“Att få vetskap om att moderns beteende var ett utslag av personlighetsstörning - och att det inte berodde på att det var något fel på henne själv (dottern) - gjorde det enklare att försona sig med det onda som hade hänt. Och inte minst: Att komma vidare i livet.” (Psykopatens grepp sidan 28)
Ofta uppvisar den misshandlade symptom på psykisk instabilitet, psykiskt trauma, som:
-
sömn- och ätstörningar
-
koncentrationssvårigheter
-
kraftiga humörsvängningar
-
rädsla och panik
-
uppgivenhet och passivitet
-
ångest
-
depression
-
irritabilitet, aggressivitet och vrede
-
posttraumatisk stress Se även
-
komplicerad sorg
-
självmordstankar
Alla förluster i livet kan utlösa sorg och alla kan känna igen sorgen när en relation tar slut. Men denna sorgeprocess innehåller ytterligare komponenter som kan vara svåra att förstå för dem som inte upplevt det. Förutom att man utsatts för ett psykiskt trauma och kanske lider av posttraumatisk stress, måste man bland annat ta till sig och brottas med:
-
att det mesta byggde på en illusion från början till slut
-
att den andre inte alls var den han/hon utgav sig för att vara
-
att man bara var ett objekt för den andres behov, att man blivit (ut)nyttjad
-
att vederbörande saknar empati (kampen mellan att, vilja, tro att det inte är som det är och insikten av sanningen kan kännas outhärdlig)
-
att man inte blir förstådd eller trodd när man försöker förklara vad man upplevt och hur dåligt man mår
-
rädslan att narcissisten ska komma tillbaka i ens liv (om han/hon någonsin släpper taget)
-
det moraliska dilemmat att veta att andra kommer att falla offer för narcissisten
”Ingen vrede överträffar den trotsade narcissistens”
”Ömsesidighet är ett helt främmande begrepp eftersom andra finns bara för att hålla med, lyda och vara till lags – kort sagt för att förutse och tillfredsställa alla mina behov. Om du inte kan stå till tjänst och göra det är du värdelös och kommer troligen att behandlas därefter, och om du går min vilja emot får du vara beredd på att känna på min vrede. Ingen vrede överträffar den trotsade narcissistens.” (Men jag då? sidan 37)
I början av en relation och i ytligare kontakter uppfattas ofta narcissister som karismatiska, sympatiska och omtänksamma personer. Något som inte bara bidrar till att man ”låter sig luras”, utan även att man inte blir trodd när man försöker beskriva den psykiska misshandeln.
”Narcissisten uppträder ofta väldigt olika offentligt och privat… Den offentliga framtoningen är ofta väldigt charmig (möjligen för att väcka beundran) medan den privata kan vara tämligen aggressiv. De flesta får endast bevittna den offentliga bilden och får inte se den privata sidan, och har därför en förvriden bild av narcissistens sanna karaktär… En narcissist förväntar sig ofta att andra ska anpassa sig till narcissistens planer. Några narcissister försöker modifiera andras planer, men använder charm för att uppnå samtycke. Narcissisten reagerar kraftigt om denne upplever att hans/hennes frihet är hotad eller om hans/hennes planer kullkastas… När en narcissist blir avbruten, konfronteras eller blir emot sagd, kan han eller hon plötsligt utveckla narcissistisk vrede… Narcissistisk vrede grundar sig på rädsla och håller i sig även efter att hotet har försvunnit. Narcissister riktar sin vrede mot den som de upplever har förolämpat dem; för andra uppfattas vreden som inadekvat och orättvis… Två specifika varianter av narcissistisk vrede är explosiv och passivt aggressiv vrede. Den explosiva varianten är handgriplig, till exempel att orsaka materiell (eller person-) skada och att vara verbalt kränkande. Den passivt aggressiva varianten kan vara att tjura eller ge någon ”the silent treatment. De kan bli så vredgade att de blir mordlystna, särskilt om han/hon upplever ett behov av att hämnas. ” *. ” (mitt urval och min översättning, originaltext)
*På detta sätt försätter narcissister andra i en vanmaktställning. Man anklagas och straffas för ett ogrundat eller outtalat brott samtidigt som man förvägras rätten att bli hörd.
I detta läge är det lätt att man i affekt tar till det skrivna ordet. Något som bör undvikas då mail, brev och sms på ett eller annat sätt kan komma att användas emot en vid ett senare tillfälle. Samtidigt kan det, när man har med en konfliktdrivande individ att göra, vara bra att dokumentera all kommunikation, förslagsvis i mail, men att det då är viktigt att man ser till att alltid försöka vara kort och koncis samt vänlig men bestämd.
Much of hostile mail does not need a response. Letters from (ex-) spouses, angry neighbors, irritating coworkers, or attorneys do not usually have legal significance. The letter itself has no power, unless you give it power. Often, it is emotional venting aimed at relieving the writer´s anxiety. If you respond with similar emotions and hostility, you will simply escalate things without satisfaction, and just get a new piece of hostile mail back./ Bill Eddy, BIFF - Quick responses to high conflict people
Konfliktfyllda separationer
“What you’re describing is typical divorce behavior for Cluster B Personality Disordered individuals (Borderlines, Narcissists, Histrionics and Antisocials) or, what attorneys refer to as High-Conflict People (HCP). Not all HCPs have full-blown personality disorders, but they share many of their traits... ”/Dr Tara J. Palmatier
Vid separation kan det dysfunktionella beteendemönstret intensifieras. Ibland uttalar till och med narcissisten att den ska göra, och gör även, allt för att den andres liv ska bli “ett rent helvete”.
Narcissistic Persecutory Delusion: Under conditions of unrelived adversity and failure narcissist may decompensate into paranoia disorders. Owing to their excessive use of fantasy mechanisms, they are disposed to misinterpret events and to counstruct delusional beliefs. Unwilling to accept constraints on their independence and unable to accept the viewpoints of others, narcissists may isolate themselves from the corrective effects of shared thinking. Alone, they may ruminate and weave their beliefs into a network of fanciful and totally invalid suspicions.
Among narcissists, delusions often take form after a serious challange or setback has upset their image of superiority and omnipotence. They tend to exhibit compensatory grandiosity and jealousy delusions in which they reconstruct reality to match the image that they are unable or unwilling to give up. Delusional systems may also develop as a result of having felt betrayed and humiliated. Here we may see the rapid unfolding of persecutory delusions and an arrogant grandiosity characterized by verbal attacks and bombast. /Theodore Millon 2011
Finns det barn med i bilden riskerar dessa att manipuleras och komma i kläm. I extrema fall kan det till och med leda till så kallade familjetragedier.
We want you to know that the behavior patterns of people with BP or NP traits in separation and divorce are highly predictable - and are not your fault; we´ve seen them hundreds of times. In this book we will predict many of the problems you may face. You might be shocked at how typical your partner´s behaviors are and wonder, Do these authors know my husband? Have they met my wife? (We hear this all the time.)... The better you can predict future behavior, the better prepared you will be. Of course, this doesn´t make it easy. So we have filled this book with tips for coping with a potenially borderline or narcissistic partner while going through the process of your separation or divorce./ Bill Eddy and Randy Kreger, Splitting
För den som separerat från men som har gemensamma barn med en konfliktdrivande individ gäller det att hela tiden arbeta med att uppnå och behålla starka gränser och stabilitet för sig själv och barnet för att slippa drama och konflikt. Här några tips:
-
Minimera kontakten mellan dig och ditt ex - Se till att överlämningar sker via (för-)skolan.
-
Kommunicera (om nödvändigt kort och koncist, vänligt men bestämt) endast i skrift (mail).
-
Undvik telefonkontakt - Be ditt ex maila istället och avbryt samtalet (gäller även sms).
-
Håll er till ev dom - Börja inte kompromissa och ändra villkoren, glöm inte varför ni har en.
-
Följ umgängesavtalet - Gör endast avsteg från avtalet i verkligt akuta fall.
-
Låt barnet älska båda sina föräldrar - Kritisera inte den andra inför barnen.
-
Ge barnen en bra barndom - Investera din energi i relationen till barnen, inte i konflikten.
-
Och kom ihåg - ”Den bästa hämnden är att leva väl”
Det narcissistiska våldets normaliseringsprocess
"Jag reser mig emot vad jag i förlängningen upplever är en kollektiv klapp på huvudet av mig och andra misshandlade i bemärkelsen att det inte är vi som får definiera vad det är vi blir utsatta för." /Josefin Deiving
Varför står då offret ut med den psykiska misshandeln frågar man sig. Det finns olika teorier som försöker ge svar på detta. En som är tätt sammankopplad med teorin om en samhällelig könsmaktsordning är Eva Lundgrens teori om våldets normaliseringsprocess, en förklaringsmodell för hur misshandlade kvinnor gradvis bryts ner. Men då hennes forskning från början grundar sig på intervjuer med kvinnor som levt inom den “Karismatiska kristendomen” så kan det vara så att det hon observerat kanske snarare är “det narcissistiska våldets normaliseringsprocess” då man ofta återfinner narcissister inom sektliknande religiösa samfund. Andra som Aud Dalsegg och Marie-France Hirigoyen talar istället om “greppet” som förövaren kopplar om offret.
"När det framträder öppet blir det våld som dolts av angriparens fasta grepp en inbrytning i ett psyke som inte var förberett, eftersom det var bedövat av greppet. Det handlar om en process som är svår att föreställa sig. Offren och de eventuella vittnena kan inte tro på det som utspelas inför deras ögon, ty det är omöjligt att föreställa sig ett sådant våld utan någon som helst medkänsla, om man inte själv är pervers.” (Vardagens osynliga våld sidan 189)
“Det narcissistiska våldets normaliseringsprocess” blir för övrigt en mer heltäckande förklaringsmodell då man bland annat även kan inkludera misshandel av barn, vuxenmobbning, misshandel i samkönade relationer och kvinnor som misshandlar män.
Men man skulle även kunna svara - För att narcissister projicerar, ljuger och manipulerar sin omgivning vilket leder till att man kanske inte uppfattar misshandeln förrän det är för sent, när skadan redan är skedd. Och ju större känslomässig och ekonomisk makt narcissister har över andra desto större skada kan de tillfoga dem (flyttat ihop, gift sig, köpt hus, skaffat barn, grundat ett företag etcetera, förövrigt tillfällen då störningen också kan “blomma ut”).
“Nästan alla våldsbrott drabbar dem som delar förövarens liv. Människor han eller hon har någon sorts relation till. Människor som umgås eller arbetar tillsammans med förövaren. Som bor eller har bott ihop med, är granne till eller gör affärer med förövaren. Som delar fritidsintressen, går på samma evenemang och krogar som eller i tjänsten kommer i kontakt med förövaren. Ju fler beröringspunkter och ju viktigare relation, desto större risk för såväl kvinnor som för män, papperskorgar eller parkerade bilar.” /Mårten Landahl
Som offer gör man klokt i att glömma vad man lärt sig, det kan vara "eNs" fel att två träter. Däremot har man ansvar för att se till att ta sig ur situationen/relationen då det mycket riktigt “takes two to tango”.
"När man hör talas om svårlösta konflikter eller mer kroniska samarbetssvårigheter mellan människor så är den typiskt svenska utgångspunkten att det alltid är bådas fel när två träter, att det måste bero på ”kommunikationssvårigheter”, att boten är kommunikation och hjälp med konfliktlösning och att båda måste ändra sitt beteende för att mötas på halva vägen. Jag tror ni känner igen inställningen. Så kan det naturligtvis vara, men ofta är det inte alls så enkelt. Tvärtom kan det mycket väl vara så att den ena parten beter sig socialt oacceptabelt, och att det kanske inte alls är önskvärt eller fruktbart för den andre att kompromissa i någon högre grad. Om den ene har fel, beter sig oacceptabelt eller icke konstruktivt bör beteendet kanske hellre stoppas snabbt och resolut, med påpekandet att upprepning kommer att leda till social utfrysning eller avsked. Det är inte för inte som temat ”besvärliga människor” är ett så populärt ämne för föreläsare, som ofta drar stora åhörarskaror på sina turnéer." / Michael Rangne.
Den enda relation som är möjlig är en ”ickerelation” på narcissistens villkor, det vill säga en relation utan ömsesidighet, respekt, tillit, empati och ärlig kommunikation. Och häri ligger också oftast den svåraste, och mest smärtsamma, utmaningen för anhöriga, partners, vänner och kolleger till narcissister:
Att släppa taget om illusionen, det som kunde ha varit,
och att ta till sig och acceptera faktum, det som är.
Många är de som vittnar om att de aldrig trodde att detta skulle kunna hända dem. Problemet är bland annat att den misshandlade ofta har svårt att förstå och förklara, sätta ord på, vad de utsätts för. Ofta har även narcissisten medverkat till en isolering av den misshandlade. Det finns också en grupp som är helt maktlös, barnen till dessa narcissister.
Vuxna barn till narcissister
”Det material om narcissistisk personlighetsstörning som publiceras för lekmän är inte särskilt informativ, även om de flesta har haft att göra med en narcissist vid ett eller annat tillfälle. Om du vuxit upp med en narcissistisk förälder har du fått lära dig att narcissisten alltid har rätt och att du alltid har fel. En sådan livslång misshandel ingjuter bristande tilltro vad gäller ens egna slutsatser och beslut, vid sidan av rutinmässig skam över att aldrig ”få till det” eller vara god nog för att förtjäna den luft du andas. Barn till narcissister har antagligen inte insett att knepigheterna och egendomligheterna hos deras ”omöjliga-att-tillfredställa-föräldrar” inte på något sätt är unika eller speciella utan i själva verket är symptom på en personlighetsstörning. ” (min översättning, originaltext) (http://www.halcyon.com/jmasmun/npd/index.html)
Många barn växer upp med narcissistiska föräldrar. Något som lämnar djupa spår och påverkar deras känslomässiga och psykosociala utveckling. I boken ”Människor, trauman och kriser” skriver den norska psykiatrikern, psykoterapeuten och psykoanalytikern Jarl Jørstad; ”Min och många andras erfarenheter kan tolkas så att det vid sidan av förlust är föräldrarnas narcissism som utgör den vanligaste och allvarligaste traumatiseringen av barn.” Föräldrarna har enligt honom inte varit närvarande och inte lyckats bekräfta och spegla sina barn, utan i stället använt barnet för att tillfredställa sina egna narcissistiska behov. Bland annat genom manipulation med barnets beroende och skuldkänslor. (Människor, trauman och kriser sidan 62)
Parallellerna med problematiken kring alkoholism är slående. När man talar om anhöriga till alkoholister använder man begrepp som medberoende och vuxna barn till alkoholister. Kanske är det dags att begrepp som destruktiv och sjuklig narcissism, ”överlevare” och "Vuxna barn till narcissistiska föräldrar" också gör sin entré i allmänhetens ordförråd. Och kanske är det främst bland vuxna barn som man finner många av de som har svårast att ta sig loss och lämna destruktiva relationer och arbetsplatser?
“Alle slags mennesker kan bli utsatt for mishandling, uavhengig av sosial bakgrunn, personlighet eller psykiske problemer. Det er helt alminnelige personer som mishandles. Mange er blitt avvist eller sviktet av far eller mor selv om det ikke har skjedd på noen dramatisk måte. Slik går de inn i voksenlivet med dårlig selvtillit, og de er dermed mer sårbare enn andre for å bli ofre for mishandling og trakassering. Mange som var ofre som barn, blir på nytt ofre for overgrep i voksen alder (Hydle 1995). Det er også erfaringen ved krisesentre og støttegrupper.” (Sjarmør og tyrann sidan 187)
De som har vuxit upp i alkoholistiska eller på annat sätt dysfunktionella familjer uppvisar ofta åtskilliga gemensamma karaktärsdrag:
-
har låg självkänsla
-
är rädda att bli avvisade och övergivna
-
söker andras godkännande
-
lägger ner mycket energi på att tillfredsställa andra, vara till lags
-
försöker gissa sig till vad som är normalt och vad som förväntas av dem
-
vet inte vad h*n själv tycker, tänker och känner om olika saker
-
tvivlar på sitt eget omdöme, särskilt om ens egna åsikter och behov står i konflikt med någon annans
-
har överutvecklad skuld och skam
-
har en överutvecklad ansvarskänsla och bryr sig mer om andra än sig själv
-
får skuldkänslor när de tänker på sig själv i första hand
-
tar på sig (hela) skulden för problem i relationer
-
förväxlar kärlek med medlidande och är benägna att älska människor de kan tycka synd om och rädda
-
är opåkallat lojala, även mot dem som skadar en
-
dömer sig själva hårt
-
blir skrämda av människors ilska
-
känner sig isolerade och olustiga med andra, särskilt med auktoritetsgestalter
-
uppfattar personlig kritik som ett hot
-
försöker vara perfekta
-
har svårt att känna, identifiera och uttrycka känslor
-
bär på undanträngda känslor av rädsla, sorg och vrede
-
reagerar istället för att agera
Om man studerar dessa karaktärsdrag kanske man slås av att de, förutom att de svara mot, på en del punkter även stämmer överens med narcissisternas problematik. Bakom narcissistens grandiosa hållningen döljer sig också i själva verket en osäker person med dålig självkänsla fylld av skam och självhat.
Mycket tyder även på att narcissister och vuxna barn som faller offer för deras destruktiva beteende är sprungna ur samma källa, men att de utvecklat olika överlevnadsstrategier för att hantera sin dysfunktionella uppväxt. En uppväxt som ofta inneburit att de, på ett eller annat sätt, fått agera som “små vuxna” eller som föräldrar till sina föräldrar. Vilket bland annat lett till att de försökt bli det deras föräldrar ville att de skulle vara och inte de personer de verkligen är, samt att de inte lärt sig hantera skam och skuld och inte kan sätta gränser på ett sunt sätt. (Children of the self-absorbed, sidan 6 ff och 15 ff och Men jag då?, sidan 73 ff )
”De som har svårast att bära skam och de som har fått sina infantila fantasier om betydelse och allsmäktighet förstärkta blir narcissister. En större grupp fortsätter att plågas av skam, dras egendomligt nog till personer som påminner om deras narcissistiska föräldrar och får en snedvriden verklighetsuppfattning.” (Men jag då?, sidan 75)
Kort skulle man kunna sammanfatta det så att narcissisters överlevnadsstrategi är för mycket narcissism, självkärlek, medan vuxna barn ofta har en underutvecklad narcissism. Alternativt att de har för litet respektive för stort samvete. (In sheep´s clothing, sidan 18 ff. Energitjuvar, sidan 98)
”När man talar om trollen spricker de i solen”
“If by chance you get caught in my web, I can make your life a living hell.
But remember this. I am in that web too. The difference between you and
me is that you can get out.” ( Ken Heilbrunn, M.D.)
Första steget är alltså att börja tala om problemet, i klartext. Att avfärda misshandlarens beteende med att det är ”sjukt” räcker inte. Jag menar att man måste sprida kunskap om hur sjukligt narcissistiska individer fungerar och agerar, hur det påverkar andra och att det rör sig om en störning som till och med terapeuter har mycket svårt att hantera och förändra. Samt att sociala fenomen som partnervåld, vårdnadstvister, barnmisshandel, vuxenmobbning, missbruk, sexuella övergrepp och i extrema fall till och med de så kallade familjetragedierna i många fall kan bottna i denna problematik.
I andra länder som USA, Storbritannien, Norge, Frankrike och Finland verkar man ligga steget före vad gäller offrets situation. I Finland finns det sedan ett par år tillbaka även en särskild stödförening för offren. En del böcker har även kommit på svenska de senaste åren; ”Vardagens osynliga våld”, ”Energitjuvar”, “Hotande närhet”, ”Men jag då?”, och nu senast “Psykopatens grepp”.
Medvetenheten kanske inte förhindrar övergreppen, men det är min övertygelse att ökad kunskap bland offren, allmänheten och professionella kan minska de negativa effekterna avsevärt.
”Du gjorde det du visste hur man skulle göra,
och när du visste bättre gjorde du bättre.”
© 2008-2024
