Publicerad: 2009-08-16, Uppdaterad: 2009-08-17

Lars Ohly hävdar att de senaste morden på unga flickor i Sverige bör ses mot bakgrund av "den manliga maktens inverkan på samhället". Jag skulle vilja hävda det motsatta - låt oss inte se detta som ett strukturellt problem i Sverige. För fortsätter vi att göra det så kommer vi inte kunna angripa problemet. Det skriver S-kvinnors Josefin Deiving.

I det svenska samhället är den en avvikelse från normen att slå en kvinna och därmed kommer det alltid att vara ett övertramp som ska skyllas till ett normbrytande beteende inte till en struktur.

I andra kulturer kan ordningen vara en annan och i dessa bryter det inte nödvändigtvis mot normen att slå en kvinna och därmed kan man kanske där prata om ett strukturellt våld eftersom utgångspunkten blir en annan.

Ger du däremot våldet en strukturell förklaring i Sverige så tror jag personligen att debatten leder fel.

Jag har egna erfarenheter både av att vara misshandlad och av att ha talat med andra som delar mina erfarenheter. Ohly skriver att det är "helt vanliga män" som ligger bakom våldet mot kvinnor men jag skulle vilja påstå att det inte är det. Det är sjuka män som ligger bakom våldet mot kvinnor och så länge vi försöker göra det till ett struktuellt problem i Sverige så tror jag inte att denna debatt leder framåt.

Det finns några genomgående drag hos män (eller för den delen hos kvinnor) som återkommer när man pratar om de som slår med andra som också har blivit slagna.

Hos förövaren återfinns allt som oftast för det första en överdriven självcentrering. En självcentrering som gör det svårt för förövaren att förstå något utanför sin egen känsla av situationen. Här blir det självklart skillnad när man i en annan kultur inte har någon skyldighet att se utanför sin egen tolkning av situationen i ett bråk med en kvinna.

För det andra återfinns det hos förövaren även en skadad empatiförmåga eller en bristande medkänning med den man slår vilket visserligen kan återrefereras till det första personlighetsdraget. För det tredje, och detta är det vanligast förekommande hos de som slår; så delar de draget av att vara extremt manipulativa i bemärkelsen att de effektivt lyckas avrätta den slagnas egen fristående bedömning av situationen och av vad det är man blir utsatt för.

Alla människor, även starka kvinnor, kan hamna i en relation med misshandel. Detta för att misshandeln föregås av en nedbrytningsprocess där du efter ett tag inte vet vad som är dina egna tankar och vad som är misshandlarens.

Man kan inte lägga dessa drag jämt över alla män som grupp. Det är inte rättvist. De flesta män behöver inte näven för att besvara ett ifrågasättande. En "vanlig man" slår inte heller när han förlorar en diskussion.

Jag reser mig emot vad jag i förlängningen upplever är en kollektiv klapp på huvudet av mig och andra misshandlade i bemärkelsen att det inte är vi som får definiera vad det är vi blir utsatta för.

Sluta att i en svensk kontext ge detta problem en strukturell tolkning. För den strukturella tolkningen gör att inget i slutändan görs åt problemet eftersom problemet i sig tolkats helt fel.

En riktig man behöver inte näven för att besvara ett ifrågasättande. En man slår inte heller när han förlorar en diskussion. Och därför ska inte alla män anklagas. De män i Sverige som slår, slår inte för att de är män. Om något så slår de för att de inte är män.

Josefin Deiving

Källa